Stora Bötet

Beskrivning

Med sina 230 hektar är Stora Bötet Södermanlands största mosse. Passerar man förbi mossen sommartid, kan man kanske få intrycket av att det är både en ogästvänlig och öde plats. Massor av knott och försöker man gå ut, sjunker man ned till knäna i dy. Men det är inte då du skall åka till Bötet utan på vårvintrarna. På vintern, speciellt då det varit riktigt kallt, är det lätt att ta sig ut på den frusna mossen. Allra helst med skidor.

Stora Bötet. Foto © Mikael Ackelman

Mossen har fått sitt namn av det urbergsparti som ligger ute på myren - Bötesberget. Detta berg höjer sig i det närmaste 40 meter över Gälkhyttedammens yta. Ordet böte betyder vårdkasberg, vilket i sin tur innebar en plats där brännbart material i förväg samlats för att kunna göra en stor brasa. Vårdkasarna ingick i ett larmsystem från kusten till Konungens slott. De närliggande vårdkasarna var belägna så att de kunde observeras av nästa i larmkedjan, som då tände sin eld. På detta sätt varnades Konungen att fienden var i antågande.

Stora Bötet har inte varit föremål för torvbrytning. Myrområdets vegetationssamhällen är orörda och naturliga. Trots ett expanderande skogsbruk finns ännu omväxlande skogspartier i anslutning till dammarna och mossen.

Sörmlandsleden passerar i sydvästlig riktning utefter Gälkhyttemossen, Gälkhyttedammen och sneddar över Stora Bötet på dess smalaste ställe, går via Bötesberget över till mossens södra sida och fortsätter mot Nävsjön. Från Bötesberget kan vandraren blicka ut över ett myrlandskap av norrländska dimensioner.

Orrspelet

Stora Bötet är framförallt känt för en sak, nämligen det förnäma orrspelet. Under hela 1900-talet har traktens orrar samlats till spel på ett öppet flak mitt på myren. Spelets storlek har varierat under olika perioder. Under senare delen av 80-talet brukade ett 25-tal tuppar tampas om de svårflirtade hönorna. I Sverige är det mycket ovanligt med så stora spel.

Orre på Stora Bötet. Foto © Mikael Ackelman

Orrspel är ett skådespel som en sann naturvän inte kan vara utan. För ändamålet har kojor byggts intill "arenan". På så sätt har skådarna kunnat studera spelet mycket nära. Generationer kojor har sugits ned i dyn och idag finns bara en koja kvar. Det är den som Henrik Andersson uppförde 1994 med sponsring av Oxelösunds Fältbiologer. Kojan är robust och isolerad och avsedd för 3 sovgäster. Tänder man T-spritsbrännaren (medtag egen T-röd) kan en sovtemperatur av 30 plusgrader uppnås om man så önskar. Det är dock när man öppnar luckorna på morgonen som de varma kläderna kommer till användning.

Orrkojan med Bötesberget i bakgrunden. Foto © Henrik Andersson

Utsikt från orrkojan. Foto © Henrik Andersson

En sann orrvän anländer till kojan i god tid innan solnedgången. Kryper man in i kojan i skymningen kan man få uppleva kvällsspel. En sak ska man ha klart för sig och det är att orrarna är morgonpigga. Långt före det börjar ljusna anländer orrarna och sitter i träden kring arenan. Spelet brukar komma igång någon timme innan det börjar ljusna. Det kan sedan hålla på ett antal timmar med kortare uppehåll. Fåglarna blir förstås störda om man i detta läge kommer klivande över mossen.

Spelande orrtupp utanför kojan. Foto © Henrik Andersson

Tupparna spelar nästan året runt, för att göra klar rangordningen inför april då hönorna dyker upp och tupparnas kråmande inte visar några gränser. Är de jämbördiga kan riktiga boxningsfighter beskådas. Även havsörnar har visat intresse för spelplatsen, men de brukar inte nöja sig med att bara titta på orrarna. Andra upplevelser på våren är förstås ugglor och grodors parningsrop, fiskgjusens häckningsbestyr och så vidare.

Vägbeskrivning

Kommer du på E4:an från Stockholmshållet kör du förbi Nyköping. Strax sydväst om staden svänger du av vid Bergshammar. Du befinner dig då på länsväg 800. Fortsätt sydvästerut förbi Bergshammar och Svalsta. Nästa fyrvägskorsning tar du till vänster, vid Tuna kyrka, och följer sedan skyltarna mot Nävekvarn.

Några kilometer senare delar sig vägen mot Lundaskog, men du skall fortsätta mot Nävekvarn ytterligare någon kilometer. Lättast är sedan att vika av på grusvägen som går norr om mossen; den är visserligen enskild, men kör man försiktigt bör det inte stöta på några problem. Ta då av till höger vid skylten Nilstorp och fortsätt västerut 3.3 kilometer. På vänster hand finns en större parkeringsficka. Ser du en jättesten strax intill har du kommit rätt. Fortsätt sedan till fots söderut längs befintlig stig så kommer du ned till myrkanten. Därifrån ser du kojan som ligger ett par hundra meter ut på mossen. Den svåra passagen är myrkanten som ofta är vattendränkt, sedan är det bara att knata på - långskaftade stövlar är att föredra. Undvik de ljusgröna partierna där träskmonstret försökt suga ned folk.